Fasadindelningen

Fasadindelningen är hur en byggnads fasad delas upp i mindre delar eller fack för att skapa rytm, proportion och funktion. Indelningen påverkar hur fasaden upplevs från marken och hur den fungerar när det gäller dagsljus, ventilation, underhåll och energiprestanda. Genom att dela fasaden i fack får arkitekten ett redskap för att skapa skala och ordning i byggnaden.

Den vanligaste metoden är att använda ett vertikalt och horisontellt randmönster som bildar fack eller paneler. Ett fack kan motsvara en modul i byggnadens stomstruktur, ett helt panelområde eller en grupp av fönster och glaspartier. Ofta följer indelningen byggnadens bjälklag och kolonner, samtidigt som horisontella band markerar våningsplan eller taknivå. Andra sätt är att använda olika material eller färger i olika fält, samt att låta fönsterband eller balkonger tydligt bryta upp fasaden.

Syftet med fasadindelningen är att ge fasaden ett sammanhållet uttryck samtidigt som den fungerar praktiskt. Den kan organisera ytor för entréer, bostads- eller kommersiella zoner, och fungera som referenspunkt för solljus, skugga och synlighet. Den påverkar också hur fasaden kan underhållas och hur installationer som ventilation och teknikintegreras.

I arkitektur- och byggpraxis används fasadindelningen tidigt i koncept- och projekteringsskeden och återspeglas i ritningsunderlag. Lokala planer och byggnadsregler kan ibland reglera färg, materialval och hur fasaden får delas upp för att passa områdets karaktär.