Förbränningsgaserna

Förbränningsgaserna är gaser som bildas när ett bränsle förbränns i närvaro av syre. De primära beståndsdelarna vid fullständig förbränning är koldioxid (CO2) och vattenånga (H2O). Vid ofullständig förbränning kan kolmonoxid (CO), ouppbrända kolväten och partiklar bildas. Förbränningsgaser kan också innehålla kväveoxider (NOx) och svaveldioxid (SO2), beroende på bränslets sammansättning och driftsförhållanden.

Sammansättningen påverkas av bränslets kemiska sammansättning, svavel- och kväveinnehåll, temperatur, tryck och hur mycket luft som tillförs under förbränningen. Vid stoikiometrisk eller överskottsluftförbrukning dominerar CO2 och H2O, medan bristande lufttillförsel ökar halterna av CO och ofullständiga produkter. Högre temperaturer under förbränning ökar också bildningen av NOx. Särskilda bränslen, såsom kol och vissa oljeprodukter, kan ge högre emissioner av svaveldioxid och partiklar.

Hälsa och miljö: koldioxid är en växthusgas som bidrar till klimatförändringar, medan NOx bidrar till smog och surt regn. Kolmonoxid är extremt giftigt vid inandning och kan vara dödligt i dåligt ventilerade utrymmen. Partiklar och vissa organiska föroreningar påverkar luftkvaliteten och hälsan negativt.

Övervakning och kontroll: i industriell miljö övervakas ofta avgasens sammansättning med sensorik som mäter syre, koldioxid, kolmonoxid och NOx. För att styra förbränningen används reglering av bränslemängd och lufttillförsel samt temperaturreglering för att uppnå önskad verkningsgrad och minska miljöpåverkan.