Exploateringsrättigheter

Exploateringsrättigheter är i svensk samhällsplanering de rättigheter som en fastighetsägare eller exploatör får att utnyttja mark för byggande och annat utnyttjande enligt en detaljplan eller områdeplan. Rättigheterna anger vad som får byggas, hur mycket som får byggas och vilka användningsområden som är tillåtna inom ett visst område. De knyter vanligtvis till själva fastigheten och planen snarare än till äganderätten.

Rättigheterna uppkommer i regel genom plan- och bygglagens reglering samt den kommunala planprocessen. När en detaljplan antas för området fastställs byggnadsrättigheter och markens användning. Kommunen kan reglera exploateringsrättigheter via exploateringsavtal eller i samband med upplåtelse av mark. Exploateringsrättigheterna används ofta för att reglera hur markområdet ska byggas ut och finansieras.

I genomförandeprocessen tilldelas exploateringsrättigheter ofta till en exploatör eller en fastighetsutvecklare. Exploateringsavtalet reglerar parternas åtaganden, till exempel vilken infrastruktur som ska byggas (vägar, vatten- och avloppssystem, grönytor) och hur kostnader och ersättningar förläggs. Rättigheterna binder markens utveckling inom planens ramar och kan vara tidsbegränsade eller beroende av att olika delar realiseras.

Företagens exploateringsrättigheter innebär en viss risk och osäkerhet; de innebär inte automatiskt äganderätt till marken och kan förändras om planer ändras eller nya avtal träffas. De ses som ett verktyg för kommuner att planera och finansiera infrastruktur och bostäder samtidigt som allmänna intressen beaktas. Se även Plan- och bygglag, exploateringsavtal och detaljplan.

---