Elektronbristiga

Elektronbristiga föreningar är kemiska ämnen där vissa atomer saknar ett fullständigt oktett i sin valenskal i grundtillstånd. Denna brist gör att de oftast fungerar som Lewis-syror, alltså ämnen som kan ta emot ett elektronpar från en Lewis-bas. Sådana föreningar förekommer främst inom huvudgruppskemi, särskilt hos bor- och aluminiumföreningar.

Orsak och karaktäristiska drag innebär att atomcentralen har färre elektroner än vad oktettregeln kräver i sina omgivningar. Bor i föreningar som BF3 har endast sex valenselektroner kring sig i molekylen, vilket ger ett otillräckligt antal elektroner för en full oktett. Aluminium i AlCl3 uppvisar liknande brist. Denna elektronbrist gör att dessa ämnen ofta är mycket elektrofila och lätt bildar addukter med baser. Stabilisering kan också uppnås genom speciella bindningar, exempelvis multicenter-2e-bindningar i boranser som fördelar elektron‑tillgången över flera atomkärnor.

Exempel på elektronbristiga föreningar är BF3, BCl3, AlCl3 och BeCl2. B2H6 är ett välkänt undantag där boratomerna delar elektronpar över flera mittenheter för att uppnå stabilitet. Dessa föreningar bildar ofta addukter med Lewis-baser, till exempel BF3 som reagerar med NH3 för att bilda ett adukt.

Användning och betydelse: De fungerar som katalysatorer i många organiska reaktioner där de accepterar elektronpar från donor‑substanser. Exempelvis används AlCl3 som Lewis‑syra i Friedel–Crafts‑reaktioner. Studier av elektronbristiga föreningar bidrar till förståelsen av Lewis‑acid–base-teorin och multicentriska bindningar.