Dokumentautentisering

Dokumentautentisering är processen att fastställa ett dokuments äkthet, integritet och ursprung. Den syftar till att kunna verifiera vem som utfärdat dokumentet, att innehållet inte har ändrats sedan utfärdandet och att dokumentet kan förvaras och verifieras över tid.

Digitala metoder för dokumentautentisering inkluderar digitala signaturer, PKI och certifikat utfärdade av betrodda myndigheter. Genom signaturen kopplas dokumentet till en legitim avsändare och en hash av innehållet kan användas för att upptäcka eventuell förändring. Vanliga format är PAdES (PDF-signaturer), CAdES och XAdES (för XML-dokument). Tidstämpling (time-stamping) säkerställer att signaturen är giltig vid en viss tidpunkt och möjliggör längre bevisvärde. Certifikatutfärdare, återkallelsemeddelanden (CRL/OCSP) och långsiktig bevarning är viktiga delar av processen.

Fysiska dokument kan authenticity uppnås genom officiella stämplar, vattenmärken, hologram och privata notarius publicus. Dessa metoder kompletterar eller ersätter digital signering i traditionella sammanhang där elektroniska verktyg inte används.

Användningsområden inkluderar offentliga handlingar, juridiska avtal, utbildningsbevis, fakturor och andra viktiga dokument som kräver spårbar ursprung och försäkran om innehållets integrity. Regleringar som eIDAS i EU påverkar hur elektroniska signaturer erkänns och accepterats över gränserna.

Utmaningar innefattar nyckelhantering, certifikatrevocation, långsiktigt bevarande av signaturens giltighet och interoperabilitet mellan olika system. Framtiden pekar på utveckling mot kvantsäkra signaturer och förbättrad tidsmässig bevisning.