Diskpartitionering

Diskpartitionering är processen att dela upp en lagringsenhet i flera avsnitt, eller partitioner, som kan användas oberoende av varandra. Syftet är att organisera data, skydda systemfiler och underlätta backup, återställning och underhåll. En partition formateras med ett filsystem som gör den användbar för operativsystemet och användardata.

Enhetens innehåll styrs av en partitionstabell. De vanligaste är MBR (Master Boot Record) och GPT (GUID Partition Table). MBR är äldre och har begränsningar beträffande antalet partitioner och maximal diskkapacitet. GPT är modernare, stöder fler och större partitioner och innehåller redundanta kopior av partitabelldata för ökad integritet. För systemdiskar används ofta GPT i kombination med UEFI-boot.

Partitionsstrukturen kan inkludera primära partitioner, utökade partitioner och logiska partitioner (vid MBR). Filsystem som används varierar mellan operativsystem: NTFS eller FAT32 i Windows, ext4 i Linux, APFS i macOS. Verkyg används för att skapa, ändra storlek, formatera och ta bort partitioner, till exempel fdisk, gdisk eller parted på Linux, Disk Management eller diskpart på Windows och Disk Utility på macOS.

Risker med partitionering inkluderar dataförlust vid felhantering eller felaktig installation. Därför är backup och noggrann planering avgörande. Vanliga användningsområden är OS-installation, dual- eller multi-boot, separata lagringsutrymmen för data och återställningspartitioner.