Decibelvärden

Decibelvärden (dB) är en logaritmisk enhet som används för att uttrycka förhållanden mellan storheter som ljudnivåer eller elektriska signaler. Eftersom skalan är logaritmisk är dB-värden relativa och kräver en referensnivå.

Inom akustik används ofta dB SPL för ljudtrycksnivå, med referensljudtryck p0 = 20 μPa. Beräkningen görs som Lp = 20 log10(p/p0). 0 dB SPL motsvarar ungefär hörbar gräns vid 1 kHz.

Andra mått används också, till exempel ljudkraftsnivå Lw = 10 log10(W/W0) med W0 = 1 pW. För att spegla människans hörsel används viktningar som dB(A) och dB(C); dB(A) används vanligast i arbetsmiljöer.

Vanliga värden: tystnad 0–20 dB, normal samtal cirka 60 dB, stadstrafik 70–85 dB, motorväg 85–100 dB och konserter 100–120 dB. Långvarig exponering över cirka 85 dB(A) bör begränsas.

Inom elektronik används decibel för att beskriva förstärkning eller förlust, till exempel dBm (referens 1 mW) eller dBV/dBu (referens 1 V). För ljud varierande nivåer används mått som Leq, Lmax och Lmin.

Decibelvärden utgör ett praktiskt sätt att jämföra nivåer utan att ange absoluta magnituder; de anger relativa förändringar med lämpliga referenser.