DalvikDexteknologien

DalvikDexteknologien refererar till kombinationen av Dalvik Virtual Machine (Dalvik VM) och Dalvik Executable (DEX) – bytekoden som användes av Android för att köra applikationer. Teknologin var central för Androids tidiga arkitektur och användes i versioner fram till cirka Android 4.x.

Dex-formatet är utformat för litet minnesutrymme och snabb laddning. Java-kod kompileras först till Java-bytecode, och verktyget dx konverterar den till .dex-filer, som kan innehålla flera klasser i ett kompakt format. En .dex-fil kan laddas av Dalvik VM och köras i den körningsmiljö som Dalvik tillhandahöll.

Dalvik VM kör Dex-bytecode. Det är en registerbaserad virtuell maskin, utformad för effektivitet på enheter med begränsade resurser. Körningen sker i en hanterad miljö med klassladdning, verifiering och garbage collection. Dalvik använde först tolkning och hade senare en JIT-kompilator för att förbättra prestanda i ofta körda metoder.

Evolution och avveckling: Runt 2014–2015 lanserade Google Android Runtime (ART) som ersättning för Dalvik. ART använder ahead-of-time (AOT) kompilering till maskinkod, vilket förbättrar uppstart och körprestanda samt batteriförbrukning. Dex-filerna används fortfarande som bytekodkälla, men koden körs som native kod via ART och lagras ofta i OAT-filer.

Arvet och betydelse: DalvikDexteknologien formade hur tidiga Android-appar utvecklades och hur verktyg som dx uppstod. Även om Dalvik har ersatts av ART, lever Dex-formatet vidare som det underliggande bytecodeslagret i moderna Android-appar.