Counterbalansering

Counterbalansering, eller motbalansering, är en metod inom experimentell forskning som används för att kontrollera ordningseffekter i inomsubjekt-design där varje deltagare utsätts för flera betingelser. Syftet är att säkerställa att skillnader i resultat inte beror på när i sekvensen en betingelse presenteras utan på själva betingelsen. Genom att variera ordningsföljden mellan deltagarna kan man motverka effekter som träning, trötthet eller överföringseffekter mellan betingelserna.

Det finns olika strategier. Vid fullständig counterbalansering används alla tänkbara ordningar av betingelser, vilket innebär n! ordningar för n betingelser. Det kräver ofta en stor provstorlek och är ofta orealistiskt när antalet betingelser ökar. Som alternativ används partiell counterbalansering, till exempel Latin square-design, Graeco-Latin square eller Williams-design. En Latin square uppnår att varje betingelse förekommer exakt en gång i varje rad och kolumn, vilket säkerställer att varje betingelse uppträder i varje positionsordning lika ofta. Graeco-Latin square förbättrar balans mellan sekvens- och övergångseffekter, medan Williams-designen är avsedd att balansera första ordningens övergångseffekter för fyra eller fler betingelser och används ofta i psykologiska och beteendevetenskapliga studier.

Genomförande och överväganden är viktiga när man planerar counterbalansering. Välj en plan som passar antalet betingelser och den tillgängliga provstorleken, tilldela sekvenserna slumpmässigt bland deltagarna och se till att varje sekvens används tillräckligt ofta. Var medveten om att counterbalansering inte alltid kan eliminera alla övergångseffekter eller högre ordningens effekter; i vissa fall krävs vila mellan betingelser eller längre mellanrum. Counterbalansering är särskilt viktigt i inomsubjektdesigner där samma deltagare upplever alla betingelser.