Checkdigitberäkningar

Checkdigitberäkningar är metoder för att lägga till en kontrollsiffra till ett nummer i syfte att upptäcka fel vid inmatning eller överföring. Kontrollsiffran beräknas från de övriga siffrorna enligt ett specificerat algoritmiskt mönster, så att mottagaren kan verifiera att numret är rimligt. Dessa tekniker används främst när fel vid inmatning eller av misstag kan få allvarliga följder, till exempel vid identifiering av produkter, kontonummer eller bokningsnummer.

Vanliga användningsområden inkluderar internationella standarder som EAN/UPC-koder, ISBN och ISSN, samt olika typer av bank- och betalningsnummer där en extra siffra används för felupptäckt. Systemen varierar i vilka algoritmer de tillämpar och hur långa kontrollsiffror de använder.

De mest frekventa algoritmerna är Luhn (mod 10), som används av kreditkortsnummer och många andra identitetsnummer; ISO/IEC 7064-familjen som omfattar olika mod-beräkningar (till exempel mod 10 eller mod 11); Verhoeff-algoritmen, som bygger på en särskild kalkylationstabell och är utvecklad för att förbättra felupptäckt i vissa scenarier. Damm-algoritmen är en annan variant för felupptäckt i flera siffror.

Begränsningar är att kontrollsiffror endast skyddar mot oavsiktliga fel och ger inget säkerhet mot avsiktlig manipulation eller attacker. De bör inte ses som ersättning för kryptografiska tekniker eller stark autentisering, utan som ett snabbt och billigt felupptäcktverktyg i vardagliga identifieringssystem.