CIELABfärgrummet

CIELABfärgrummet, ofta kallat Lab, är ett färgrum som definierades av CIE (International Commission on Illumination) 1976 för att ge en enhetsoberoende och perceptuellt enhetlig beskrivning av färger. Det är avsett att återspegla hur människan upplever färger snarare än hur en specifik färgmätare uppfattar dem. Färger i Lab härleds från CIE XYZ via en icke-linjär omvandling som beror på ett referensvitt och den observerade synvinkeln.

Strukturen i Lab består av tre komponenter: L*, som anger ljusstyrka och sträcker sig från 0 till 100 (0 är svart, 100 är nästan vitt), samt a* och b*, som beskriver färgton på grön–röd respektive blå–gul axlarna. Värdena a* och b* kan vara negativa eller positiva, där röd respektive gul uppträder hos positiva värden och grön respektive blå hos negativa.

Omvandlingen från XYZ till Lab beror på ett referensvitt (Xn, Yn, Zn) som bestäms av illuminant och observer (till exempel standardbelysning D65 och 2° eller 10°). De grundläggande formula är L* = 116 f(Y/Yn) − 16, a* = 500 [f(X/Xn) − f(Y/Yn)], och b* = 200 [f(Y/Yn) − f(Z/Zn)], där f(t) är en styckvis funktion som används för att modellera perceptuella skillnader.

Användning och betydelse: Lab används som ett mellanliggande, enhetsoberoende färgrum i färghantering, kvalitetskontroll och färgmatchning inom tryck, fotografi, textil och design. För att kvantifiera skillnader mellan färger används ofta ΔE*ab = sqrt(ΔL*^2 + Δa*^2 + Δb*^2). Begränsningar inkluderar att Lab endast approximativt är perceptuellt enhetligt och att upplevelsen varierar med belysning och kontext; senare modeller som CIEDE2000 förbättrar homogeniteten.