Buffertstorlekar

Buffertstorlekar anger den mängd data som får plats i en buffert vid ett givet ögonblick, vanligtvis uttryckt i bytes, kilobyte eller större enheter, eller i antal samples i ljudsammanhang. En buffer används för att jämna ut skillnader mellan hastigheter i två delsystem, till exempel mellan en programvara som producerar data och en enhet som konsumerar den.

Storleken på en buffer påverkar flera viktiga egenskaper. En liten buffert minskar latency och fördröjning, vilket är viktigt för realtidsapplikationer, men kan ofta leda till ökad risk för underrun eller dataförlust vid plötslig belastning. En stor buffert ökar genomströmningen genom att bättre hantera burstar och jämna ut variabilitet i I/O, men på bekostnad av högre latency och större minnesanvändning. I nätverk kan för stora buffertar också leda till buffertbloat, där onödigt stora köer ökar svarstiden trots att bandbredden finns.

Olika tillämpningar kräver olika buffertstorlekar. Inom nätverk används buffertar för receive- och send-puffar i operativsystem och nätverksenheter; i ljud och video väljs ofta små till medelstora buffrar för att hålla ljudkvalitet och synkronisering utan onödig fördröjning. Fil- och minnesbuffrar (t.ex. cache och read-ahead) används för att förbättra svarstid och genomströmning.

Vid val av buffertstorlek bör man väga krav på realtid eller helgenomströmning mot minneskostnader och risk för latency. Anpassning kan ske dynamiskt eller via konfigurerbara parametrar i operativsystem och applikationer, ofta med övervakning av faktisk I/O-beteende och fördröjningar.