Arkivlitteratur

Arkivlitteratur är en term som används inom arkivvetenskapen för att beskriva den litteratur som behandlar arkiv och arkivförvaltning samt det arkivmaterial som produceras av organisationer. Den omfattar två huvudgrenar: teoretiska och praktiska skrifter om arkivvetenskap, inklusive värdering och urval, ordning och beskrivning, tillgång och sekretess samt bevarande och digitalisering; samt själva arkivmaterialet – fonds, serier och enheter – som beskrivs med metadata och i arkivförteckningar enligt etablerade standarder.

Arkivlitteraturen används av historiker, släktforskare, forskare och arkivarier för att förstå provenans, kontext och användbarhet hos källor. Den stödjer beslut om bevarande, hur man tolkar källor och hur man gör arkivmaterial tillgängligt för forskning. Beskrivningsarbete följer ofta etablerade arkivstandarder för att möjliggöra jämförbarhet och interoperabilitet mellan arkiv, bibliotek och digitala samlingar.

Vanliga referenspunkter inom arkivlitteraturen är internationella och nationella standarder för arkivbeskrivning, såsom ISAD(G) och ISAAR(CPF), samt olika regionala tillämpningar av DACS. Inom fältet diskuteras metadata, katalogisering och behörighet, samt digitalisering och långsiktigt bevarande av arkivmaterial. Arkivlitteratur omfattar även handböcker, inventarier, kataloger och bibliografier över arkivmaterial samt publikationer från nationalarkiv, universitetsarkiv och företagsarkiv.