Aluminiumbeläggningen

Aluminiumbeläggningen är en ytbeläggning där aluminium appliceras på ett underlag för att förbättra korrosions- och oxidationsskyddet. Den vanligaste användningen är på stål och andra metaller där aluminiumet bildar ett skyddande skikt som hindrar nedbrytning i aggressiva miljöer. Beläggningen kan också bidra till bättre värme- och reflektansegenskaper i vissa applikationer.

Metoder för applicering varierar och inkluderar bland annat:

- Varmbadaluminering (hot-dip): stål doppas i smält aluminium eller aluminium-/silicon-bath, vilket bildar ett lager av aluminium samt ett gränsskikt av järn-aluminiumföreningar som ger korrosionsskydd.

- Diffusionsaluminering (aluminisering): vid hög temperatur diffunderar aluminium in i ytan och bildar skyddande intermetalliska skikt som står emot höga temperaturer och oxidation.

- Termisk sprutning och fysikaliskt ångdeponering (PVD): aluminium appliceras i tunna, mycket kontrollerade skikt för ökad beständighet mot slitage och korrosion.

- Elektroplätering eller kemisk beläggning: används i vissa fall för tunna Al-skikt med särskilda krav på adhesion och finish.

Egenskaper och fördelar inkluderar förbättrat korrosions- och oxidationsskydd, ökad värmebeständighet samt ofta förbättrad reflekterande yta. Begränsningar innefattar behov av kontrollerad applikation för att undvika sprickor eller flagning, samt kostnad och möjlig påverkan av underlagets mekaniska egenskaper. Kvalitet bedöms vanligtvis via tjocklek, vidhäftning och porositetsanalyser enligt relevanta standarder. Aluminiumbeläggningar används inom exempelvis fordonskomponenter, värmeväxlare, marinkontakter och vissa turbomotorapplikationer där korrosions- och oxidationsskydd är viktigt.