500talet

500-talet, ofta kallat 500-talet eller 6:e århundradet, är perioden från cirka år 500 till 599 e.Kr. Denna tid bildar en brygga mellan senromerska strukturer och det tidiga medeltidssamhället i mycket av Europa och längre ut i världen. Det är en period präglad av politisk omvandling, religiös förändring och nya maktcentra.

I Västeuropa uppstod och stärktes flera germanska riken som efterträdde Västromerska riket. Frankerriket växte fram under Merovingerna och Clovis I i början av seklet, medan Italien präglades av Ostgoterna under Theodorik den store och senare av Lombardernas invasion 568. Regionen såg även fortsatt kristnandet och en fortskridande omstrukturering av politiskt och religiöst liv.

I det östra medeltida riket, det bysantinska riket, bedrevs omfattande politiska och militära insatser. Kejsar Justinian I (527–565) ledde kampanjer för att återerövra delar av västra riket och sammanställde juridisk disciplin i Corpus Juris Civilis. Årtiondena omkring 541–542 drabbades territorierna av den så kallade justinianplagen, en omfattande pest som påverkade hela medelhavsområdet.

I Asien förenades Kina under Sui-dynastin (581–618), vilket lade grunden för den senare Tangdynastin. Byggandet av Grand Canal förstärkte ekonomisk integration mellan nord och syd. Handel och kulturella utbyten ökade samtidigt som buddhistiska och andra religiösa idéer spreds.

I andra delar av världen var källorna färre och arkeologiska bevisen varierar. 500-talet ses ofta som en tid av fragmentering och regionalt uppsving samtidigt som kontinuitet och kontinentalväxlingar lade grunden för det tidiga medeltiden.