ångfartyg

Ångfartyg är fartyg som drivs av ångmaskin. Under 1800-talet och början av 1900-talet utgjorde de en central motor i den globala sjöfarten och möjliggjorde regelbunden handel och passagerartrafik oberoende av vind och väderlek.

Historiskt övergick ångfarten från tidiga ångfartyg med paddeldrift till fartyg med skruvpropeller. De första kommersiella ångfartygen byggdes i början av 1800-talet, men det var under 1830- och 1840-talen som ångmaskinerna blev dominerande för havsfrakt. Ångpaddfartyg var vanliga under mitten av 1800-talet, medan skruvdrivna fartyg blev allt vanligare och gav större effektivitet och snabbare transport.

Driften bygger på en ångmaskin som omvandlar ångens energi till mekaniskt arbete som driver framdrivningen. Pannor kunde vara kol- eller oljepannor, och maskinkonfigurationen varierade från enkla enheter till flerexpansionsmaskiner och senare ångturbiner. Denna teknikutveckling ökade verkningsgraden, räckvidden och fartkapaciteten hos ångfartyg.

Från mitten av 1900-talet ersattes många ångfartyg av diesel- eller elektriska framdrivningssystem i större delen av handelsflottan. I museer och vid bevarade fartygen lever ångfarten vidare som historiskt minne och utbildningsmaterial.

Exempel på betydelsefulla ångfartyg är Brunels Great Britain, ett banbrytande skepp från 1840-talet som drevs av ångmaskin och skruvpropeller. Ångfarten hade stor påverkan på internationell handel, migration och militär sjöfart och lämnade ett varaktigt avtryck i sjöfartshistorien.