ångcykler

Ångcyklar, även kända som ångdrivna elcyklar eller ångdrivna mopeder, är fordon som kombinerar traditionella cykelkomponenter med ångdrivna motorer. Dessa fordon var populära under början av 1900-talet, då teknologin för ångdrivna motoreleveranser och transportfordon utvecklades för att erbjuda en alternativ kraftkälla till bensin eller elektriska motorer.

En ångcykel fungerar genom att använda en liten ångkittel som producerar ånga genom att förbränna bränslen som kol, ved eller olja. Ångan drivs in i en kolv eller turbin som omvandlar ångans energiinnehåll till mekanisk rörelse, vilket i sin tur driver hjulen på cykeln. Konstruktionen gör att ångcyklar kan ha relativt hög driftsäkerhet och lång räckvidd, men de har också nackdelar, inklusive kräva regelbunden underhåll av ångkitteln och värmehanteringssystem.

Ångcyklar användes främst som fritidsfordon, för transport i industristäder, eller för motoriska experiment. Med teknikens framsteg och utvecklingen av mer effektiva, rena och lättare drivsystem, har dock användningen av ångcyklar minskat kraftigt i moderna sammanhang.

Idag är ångcyklar ett populärt ämne inom samlar- och historiegenren, samt i museer och rekreationsinsamlingar. De representerar en intressant period av teknologisk innovation och är ett exempel på tidig satsning på alternativa energikällor för persontransport.