överarmsbenets

Överarmsbenet, eller humerus, är det största skelettbenet i överarmen och utgör armen mellan axeln och armbågen. Den proximala änden bildar axelns ledhuvud tillsammans med scapula, medan den distala änden bildar led med radius och ulna i armbågen. Humerus består av ett skaft och två epifyser samt flera strukturer som fungerar som fästen för muskler och ligament.

Proximalt finns caput humeri (ledd huvud), som har en ledytan som passar glenoidhålan i scapula. Nedanför caput ligger collum anatomicum och vidare collum chirurgicum (kirurgisk hals). Tubercula majus och minus ligger lateralt och anteriort, separerade av sulcus intertubercularis, där biceps brachii löper. Deltoideus fäster i deltoid tuberositeten mitt på skaftet.

Distalt finns articulationsytor: capitulum humeri, som artikulerar med caput radii, och trochlea humeri, som artikulerar med olecranon och trochlear notch av ulna. Under dessa ytor finns fossae: fossa coronoidea och fossa radialis på framsidan samt olecranonfossa på baksidan. Medialt och lateralt finns epicondyler som utgör fästen för ligament och muskler. I skaftet finns deltoid tuberositet där deltoideus fäster.

Nervvaskulära strukturer: n. axillaris passerar nära den kirurgiska halsen, medan n. radialis löper i sulcus nervi radialis närmast bakre ytan. Humerus försörjs av brachialartären och dess grenar, inklusive a. circumflexa humeri anterior och posterior samt profunda brachii.

Frakturer och skador: vanliga skador är fraktur vid den kirurgiska halsen, tuberkulfrakturer och distala humerusfrakturer. Lederna nära proximala och distala ändarna är viktiga för axel- och armbågsfunktion och risker inkluderar axelluxation och nervpåverkan i närliggande områden.

---