Ångtekniken

Ångtekniken är de tekniker och processer som använder ånga som arbetsmedium för att överföra och omvandla energi. Genom ångpannor produceras högtrycks- och högtemperaturomånga som sedan används för att driva ångmaskiner eller ångturbiner, samt för uppvärmning och olika industriella processer. Tekniken har varit central sedan industrialiseringens början och ligger till grund för mycket av dagens elproduktion, fjärrvärme och processindustri.

Historiskt utvecklades ångtekniken under 1700- och 1800-talen, särskilt genom förbättringar av James Watt och andra uppfinnare som lade grunden för effektiva ångmaskiner. Under 1900-talet ersattes många maskindrivna maskiner med ångturbiner i kraftverk, vilket ökade effektiviteten i elproduktion. Dagens ångteknik används i både fossil- och kärnkraftverk, i kombinerade värme- och kraftverk samt i olika industriella processer där ånga behövs som värme- eller arbetsmedium.

Tekniska komponenter i ångtekniken inkluderar ångpannor eller ångpannor, tryckkärl, ångledningar, kondensatorer och olika säkerhets- och styrsystem. Energin i ångan överförs till arbete främst i ångturbiner eller äldre ångmaskiner, varpå ångan kondenseras och återanvänds i ett Rankine-cykelbaserat system. Kontroll av temperatur, tryck och flöde är centralt för effektivitet och säkerhet.

Användningsområden omfattar elproduktion i kraftverk, fjärrvärme, samt olika industriella processer där temperaturstyrd ånga behövs. Miljö- och resursfrågor driver utvecklingen mot högre verkningsgrad, bättre material och återvinning av ångans energi.