växtzoner

Växtzoner är geografiska områden där klimatförhållandena är tillräckligt lika för att avgöra vilka växter som kan överleva och växa. De används inom trädgårdsodling, landskapsarkitektur och jordbruk för att vägleda växtval och förvaltning. Grunden för zonindelning är ofta minimumtemperaturen under vintrarna, längden på växtsäsongen samt ibland nederbörd och jordmån.

Olika system kan användas, men gemensamt är att zonerna speglar de förutsättningar som växter står inför under vintern och under växtsäsongen. Zonerna definieras utifrån långsiktiga klimatdata och kan ändras över tid i takt med klimatförändringar. Deskriptiva gränser används ofta på kartor och i växtguider, där en växts krav på hårdhet anges i vilken zon den kan odlas.

Användning: Vid val av växter i ett nytt projekt eller i offentliga grönområden kontrolleras att arten är anpassad till den aktuella zonen, för att undvika övervintringsproblem eller behov av oproportionerliga åtgärder.

Begränsningar: Växtzoner är förenklingar. Mikroklimat, exponering, jordmån och bevattning kan göra ett lokalt område bättre eller sämre än hela zonen. Klimatförändringar flyttar zongränser över tid och gör det viktigt att använda uppdaterade källor och resurser.

Se även: hårdhetszoner, klimatzoner, trädgårdsplanering.