underforbruk

Underforbruk är inom ekonomi ett tillstånd där den totala efterfrågan på varor och tjänster är lägre än den nivå som krävs för att fullt ut utnyttja ett lands eller en regions produktionskapacitet. Det innebär att arbetskraft, kapital och andra produktionsfaktorer används i mindre utsträckning än vad som är möjligt, vilket ofta leder till lägre produktion och högre arbetslöshet än i full sysselsättning.

I makroekonomin används begreppet ofta i samband med ett efterfrågeunderskott eller ett negativt produktionsgap. Underforbruk kan vara tillfälligt i samband med en konjunkturnedgång, men kan också vara mer varaktigt till följd av strukturella faktorer som hög sparbenägenhet, låga inkomstökningar, svag investeringsvilja eller svag internationell efterfrågan. Även kreditvillkor och osäkerhet om framtiden kan dämpa efterfrågan.

Konsekvenserna av underforbruk inkluderar ökad arbetslöshet, underutnyttjad kapacitet och låga inflationsrisker eller deflation i vissa fall. Det följs ofta av ett negativt produktionsgap och lågt kapacitetsutnyttjande. För att motverka underforbruk används vanligtvis efterfrågestimulerande åtgärder inom finans- och penningpolitik samt automatiska stabilisatorer; längre sikt kan strukturella reformer som ökar köpkraft, investeringar och produktivitet hjälpa till att återhämta efterfrågan till dess potentiella nivå.