turbiditymåling

Turbiditetmåling innebär att mäta hur grumlig en vätska är, dvs mängden suspenderade partiklar som sprider eller absorberar ljus. Turbiditet är en viktig kvalitetsegenskap inom dricksvattenbehandling, avlopps- och miljöövervakning samt livsmedels- och processindustrier.

Den vanligaste metoden är nephelometrisk turbiditetsmätning. Ett ljus sänds in i provet och den ljus som sprids vid en vinkel cirka 90 grader mäts av en fotodetektor. Resultatet rapporteras vanligtvis i NTU (nephelometriska turbidityenheter) eller FNU (formazin nephelometriska enheter). För kalibrering används formazinstandardlösningar; som ljuskälla används ofta cirka 860 nm.

Utrustning inkluderar laboratorieturbidimeter eller nephelometer samt inline- eller online-sensorer för kontinuerlig övervakning i ledningsnät eller processer. Mätningen är ofta temperaturkompenserad. Vid online-mätningar krävs robust instrumentering och korrekt kalibrering.

Praktiska faktorer: provets färg och partiklar kan påverka mätningen, särskilt vid icke-nephelometrisk bas, och vid höga turbiditetsnivåer kan responsen vara icke-linjär och kräva utspädning eller kalibrering mot standardsolider.

Användning och standarder: ISO 7027 beskriver nephelometrisk turbiditetsmätning och används som referens. I dricksvattenmål ligger ofta rekommendationen under 1 NTU, men gränser varierar mellan jurisdiktioner.