tullökning

Tullökning avser en ökning av tullsatserna som tillämpas på importerade varor av en regering. Tullar kan vara ad valorem (en procent av tullvärdet) eller specifika (en fast summa per enhet) och kan införas över hela området eller riktas mot särskilda produkter eller sektorer. Tullar kan också ligga till grund för tullkvoter, där en lägre tull gäller upp till en kvot och en högre tull gäller därefter.

Användningen av tullökningar syftar ofta till att skydda inhemska producenter från utländsk konkurrens, stödja strategiska industrier och öka statens tullintäkter. De kan också användas i svar på handelskonflikter eller som verktyg i förhandlingar med handelspartner. Tullar bestäms vanligtvis inom ett lands tulltaxa och påverkas av internationella avtal och regler.

Effekter av tullökningar är multifasetterade. Högre importpriser leder till högre priser för konsumenterna på berörda varor, förändrar konsumtionsmönster och kan påverka leverantörskedjorna. Tullar kan stärka välfärden hos skyddade inhemska producenter men ge upphov till dödviktsförluster och minska den samhällsekonomiska effektiviteten. De kan minska importen och, om andra länder vidtar motåtgärder, leda till bredare handelskonflikter och kostnader. Tullar påverkar även producenter som är beroende av importerade insatsvaror.

Rättslig ram och mätning: Inom WTO:s ram binder medlemsländerna sina tullsatser i bindningar, ofta enligt MFN-principen, och tillämpar samtidigt vissa preferens- eller undantagsregler. Regeringar kan justera tullarna inom överenskomna ramar utan att bryta mot avtalen. Tullar samverkar också med åtgärder som anti-dumpningstullar och exportsubventioner.

Exempel: Under perioder av handelsspänningar genomfördes tullökningar i olika länder under 2010-talet, med varierande effekter på nationell ekonomi och handelspartner.