transaktionsautentisering

Transaktionsautentisering är en metod för att bekräfta och binda en användares identitet till en specifik finansiell eller elektronisk transaktion. Syftet är att säkerställa att det inte sker obehöriga ändringar av transaktionsinformation (som belopp eller mottagare) mellan initiering och utförande, och att förhindra bedrägerier som man‑in‑the‑middle och avlyssning.

Tekniker för transaktionsautentisering omfattar engångskoder (TAN/OTP), transaktionssignering i en separat app eller enhet (till exempel chipTAN eller mobil signering), push‑notiser som visar transaktionsdetaljer, digitala signaturer med PKI samt hårdvarutoken och biometriska godkännanden. Vissa system skapar en kryptografisk koppling mellan autentiseringsbeviset och transaktionsdata, vilket förhindrar att samma bevis används för en annan transaktion.

I Europa styrs många krav av betalningsdirektivet PSD2, som ställer krav på stark kundautentisering (SCA) och i vissa fall transaktionsautentisering för att minska risk. SMS‑baserade lösningar anses idag mindre säkra på grund av SIM‑swap och avlyssning, medan app‑baserad signering och standards som FIDO2 erbjuder högre säkerhet och bättre användarupplevelse.

Transaktionsautentisering används främst i internetbanker, betalningslösningar och vid auktorisering av känsliga operationer. Begränsningar inkluderar teknisk komplexitet, kostnader för implementering och beroende av användarens enheter, vilket påverkar utformningen av säkra och användarvänliga lösningar.