trådresistoren

Trådresistorn, även känd som en trådlindad resistor, är en typ av elektrisk resistor som använder en isolerad tråd lindad runt en kärna för att skapa elektriskt motstånd. Kärnan är vanligtvis tillverkad av keramiskt material eller plast. Tråden är oftast en legering av metaller som konstantan eller manganin, vilka har stabila resistivitetsegenskaper över ett brett temperaturområde.

Konstruktionen av en trådresistorn innebär att tråden lindas tätt och jämnt runt kärnan för att uppnå ett specifikt motståndsvärde. Antalet lindningar och trådens tjocklek bestämmer det totala motståndet. För att öka effekthanteringsförmågan kan tråden lindas på ett sätt som sprider värmen effektivt, till exempel i en öppen spiral eller genom att använda en större kärna.

Trådresistorer används i applikationer där hög precision, stabilitet och förmåga att hantera högre effekter krävs. De är särskilt lämpliga för strömbegränsning, effektuttag och som shuntresistorer i mätutrustning. Deras konstruktion gör dem relativt robusta och motståndskraftiga mot stötar och vibrationer. Dock kan de ha en tendens att vara större och dyrare än andra typer av resistor, och de kan också uppvisa en viss induktans på grund av trådens lindning, vilket kan vara en nackdel i högfrekventa kretsar. Vissa trådresistorer är också känsliga för fukt.