tidskonjunktioner

Tidskonjunktioner är underordnade konjunktioner som inleder tidsbisatser och anger när en händelse sker i förhållande till en annan i huvudatsen. De används för att beskriva tidsrelationer som tidpunkt, varaktighet eller följd. I svenskan bildar de ofta en hel sats med verbet i slutet, och de kan placeras först eller efter huvudsatsen.

Vanliga tidskonjunktioner och exempel: när – När jag anlände började festen. medan – Hon pratade medan han lagade mat. innan – Innan jag går ut ska jag borsta tänderna. förrän / tills – Jag väntar förrän tåget kommer. Efter att – Efter att jag vaknade började regnet. så snart som – Så snart som jag får besked ringer jag. så länge som – Så länge som du är här är allt bra. när som helst – När som helst kan du ringa mig. Dessa ord kan uttrycka olika nyanser av tid, från ögonblicket då något händer till en ungefärlig tidsram.

Syntaktiska märken och tydlighet: tidsbisatsen placeras vanligtvis före eller efter huvudsatsen. När tidsbisatsen kommer först följs den av ett komma: När jag kom hem, gick jag direkt till köket. När huvudsatsen kommer först är kommatecknet ofta överflödigt men kan användas för tydlighet. Vissa uttryck som efter att och innan kan följa med eller utan att.