tempusändelse

Tempusändelse är en grammatisk ändelse som kopplas till ett verbstam för att markera verbets tempus i finit form. Begreppet används i grammatiska beskrivningar av språk där tidsaspekten uttrycks genom böjningar av själva verbet snarare än genom främmande ord eller hjälpverb. Tempusändelserna samverkar ofta med andra böjningskumer och kan ge information om när handlingen äger rum samt, i vissa språk, aspekter och modus.

I svenskan är tempusändelser i första hand tydliga i presens och preteritum. Presens bildas vanligtvis genom att lägga en ändelse på stammen beroende på verbklass, till exempel -ar (tala → talar), -er (läsa → läser), eller -r/-s i vissa verb. Exempel: Vi talar svenska nu. Han läser en bok. Hon bor i Göteborg. Preteritum bildas ofta med suffixen -ade, -de eller -te beroende på verbklass. Exempel: Vi pratade svenska igår. Hon bodde i Stockholm förra året. Hon läste en bok igår. Många verb har oregelbundna former eller stamförändringar, vilket gör att ändelsen inte alltid är förutsägbar.

Utöver svenska förekommer tempusändelser i många språk, men de ser olika ut. Spanska använder tydliga ändelser i presens och imperfekt (t. ex. -o, -as, -a, -amos, -áis, -an), medan engelska ofta förlitar sig på hjälpverb för att uttrycka tempus snarare än en fasta ändelser. Tempusändelser är därför ett centralt verktyg för att uttrycka tidsaspekter i bokstavligen många språk.