sternoclavikulärleden

Sternoclavikulärleden är den synoviala leden som förenar mediala änden av clavicula med clavicular notch i manubrium sterni. Den har en intraartikulär disc som delar ledhålan i två kärror och bidrar till stabilitet och stötupptagning under rörelser i överarmen.

Ledkapseln är stark och förstärks av flera ligamentsystem: främre och bakre sternoclavikulalligament, interklavikulalligamentet över sternum och costoclavikulalligamentet som förbinder clavicle med första ribben. Costoclavikulalligamentet är särskilt viktigt för att begränsa överdriven depression av clavicle, medan övriga ligamentstödjer leden i olika rörelser.

Sternoclavikulärleden tillåter två gradtal rörelseflöden, oftast beskrivet som elevation/depression och protraction/retraction, tillsammans med en viss rotatorisk rörelse när armen lyfts. Disken och ledytornas form möjliggör denna kombination av rörelser samtidigt som stabiliteten upprätthålls under axelns funktion och scapulohumeral dynamik.

Nervös och blodförsörjning är relativt proximalt belägen. Leden innerveras huvudsakligen av supraklavikulära nerver och nervus subclavius (C5–C6). Blodförsörjningen kommer från grenar av subclavia, särskilt a. thoracica interna och a. suprascapularis, vilket säkerställer kärlförsörjning till ledkapsel och ligament.

kliniskt är sternoclavikulärleden relativt stabil men kan drabbas av dislokationer, ofta anteriort (mest vanligt) eller posteriort (mindre vanligt men allvarligt på grund av närliggande mediastinal struktur). Juvenila skador kan uppträda som tillväxtzonsfrakturer. Leden är en del av skulderbältets funktion och överför kraft från överextremiteten till det centrala skelettet.