spårledningar

Spårledningar är elektriska ledningar som löper längs eller under spår och används för att föra ström och/eller data till utrustning längs banan. De är en vanlig del av järnvägs-, spårvägs- och tunnelbaneinfrastruktur och kopplar samman signal-, växlings- och övervakningsutrustning med centralstyrning eller lokala enheter. Spårledningar kan ligga i kabelkanaler, i marken eller i skåp vid banan, och består vanligtvis av isolerade ledare med skyddslager, jordning och eventuellt återledare för kontinuitet och säkerhet.

Användningen innefattar leverans av kraft till spårutrustning som sensorer, signalsystem och växlar, samt överföring av kommunikationsdata mellan olika komponenter längs banan. Ledarna kan utformas som en eller flera parallella ledare och ska ofta avskiljas från annan elektrisk och kommunikationstillgång för att minimera störningar och risk för fel.

Installationen kräver särskild hänsyn till mekanisk belastning, fukt, temperatur och skaderisker i spårområdet. Ledningarna är vanligtvis installerade i skyddade kanaler eller i åtskilda rör, och deras placering följer detaljerade ritningar och banans underhållsplaner. Trafik påverkas ofta vid installation eller reparation, vilket kräver noggrann planering och arbetsmetoder.

Säkerhet och underhåll omfattar regelbundna inspektioner, isolationsmätningar, kontinuitetsprov och kontroll av fästen samt skydd mot fukt och korrosion. Dokumentation av ledningarnas sträckning, tvärsnitt och tillstånd är en del av banans underhållsregister. Regler och standarder styr konstruktion, installation och drift och följer gällande elinstallation- och järnvägsstandarder.