språkservrar

Språkservrar (language servers) är program som tillhandahåller språkrelaterade funktioner till textredigerare och integrerade utvecklingsmiljöer (IDE:er) via Language Server Protocol (LSP). De körs som separata processer och kommunicerar med klienten (redigeraren) med JSON‑RPC, vilket möjliggör ett enhetligt gränssnitt för flera språk och editorer.

Klienten är redigeraren eller IDE:n och startar samt kommunicerar med språktjänsten. Servern erbjuder funktioner som autocomplettering, gå till definition, hover-information, felsökning (diagnostik), formatering och kodåtgärder. Kommunikation består av begäranden (requests) och notiser (notifications); ändringar i koden skickas ofta som didOpen, didChange och didSave.

Servern annonserar sina förmågor under initialisering och arbetar sedan med öppnade dokument, ändringar och diagnostik — till exempel vilka språkfunktioner den tillhandahåller och hur den reagerar på uppdateringar i koden. Genom LSP kan en server anpassas till olika projektstrukturer och arbetsflöden samtidigt som redigeraren förblir språkneutral.

Historia och standardisering: LSP utvecklades för att avlasta redigerare från språkpecifik implementering och har blivit en bredt adopterad branschstandard. Den gör det möjligt att stödja många språk med en gemensam klient–servermodell, vilket underlättar utbyggnad av stöd i nya editorer och verktyg.

Ekosystem: Stora redigerare som VS Code, Neovim och Sublime Text stödjer LSP via inbyggda funktioner eller plugins. Språkservrar kan köras lokalt eller i fjärrmiljöer och finns för många språk, till exempel Python (pyright), TypeScript (tsserver), C/C++ (clangd) och Rust (rust-analyzer).