spolspänning

Spolspänning är den elektriska potentialskillnaden över en spole eller lindning. Den uppstår vanligtvis som en inducerad elektromotorisk kraft i lindningen till följd av förändrat magnetiskt flöde som länkar spolen, till exempel i en transformator eller en generator. Enligt Faradays induktionslag är spänningen ε = -N dΦ/dt, där N är antalet lindningsvarv och Φ den magnetiska flödet som länkar spolen. Tecknet bestäms av Lenzs lag.

I transformatorer används spolspänningen för att överföra energi mellan lindningar, där Vp/Vs ≈ Np/Ns i ett idealt kopplat system. I verkliga maskiner påverkas spolspänningen av lindningsresistans, läckinduktans och kärnförluster. Vid höga frekvenser ökar effekten av läckinduktans och andra förluster, och spänningens beteende blir mer komplex på grund av kärn- och kopplingsförluster.

Mätning och beteende i kretsar: spolspänningen kan mätas med en voltmeter ansluten över spolen. I växelströmskretsar är spolspänningen en fasförskjutning i förhållande till strömmen; i en ideal spole är spolspänningen 90 grader före strömmen.

Användningar och betydelse: spolspänningen är central i elkraftsteknik, elektronik och elektromekaniska system. Den avgör överföringseffektivitet, reglerbarhet och säkerhet i exempelvis transformatorer, generatorer och induktiva komponenter.