släckmetoder

Släckmetoder är tekniker som används för att kontrollera och släcka bränder genom att påverka de faktorer som upprätthåller förbränningen: värme, bränsle och syre. De flesta metoder syftar till att sänka flamans temperatur, minska tillgången till syre eller stoppa tillförseln av bränsle. En tredje mekanism är kemisk hämning där vissa släckmedel avbryter flamans kedjareaktioner.

De grundläggande principerna är kyla, kvävning och att separera bränslet från flamman. Kyla uppnås främst med vatten som absorberar värme. Kvävning minskar tillgången på syre eller skapar en tät gas eller ett täcke över elden. Separation av bränslet innebär att avlägsna bränslet från flamman eller isolera det från källan och därmed hindra fortsatt förbränning.

Vanliga släckmedel inkluderar vatten (kyla), skum (för att bilda ett skyddande skikt som hindrar bränsletillförseln), torr kemikaliepulver (ABC eller BC) som avbryter kedjereaktionen och fungerar på flera brandklasser, koldioxid eller andra inertgasblandningar som kväver flamman, samt specialmedel för metallbränder (klass D) och fettbränder i kök (klass F). Valet av metod beror på brandklass, material och miljö samt risker för människor och egendom.

Släckmetoder kräver utbildning, riskbedömning och anpassning till lokala föreskrifter. Fel metodval kan förvärra bränder eller orsaka återantändning. I praktiken används ofta en kombination av metoder, anpassad till situationen.