slingrar

Slingra är ett svenskt verb som beskriver att något rör sig i en böjd, snirklande bana i stället för i en rak linje. Verbet används om fysiska företeelser som ormar, växter som slingrar sig, vattenrörelser, vägar eller ledningar som följer kurvor. Det används också bildligt för att beskriva någon som undviker eller undandrar sig direkta frågor eller ansvar genom att ge omvägar eller svävningar i svaret.

Slingra är ett intransitivt verb i grundbetydelsen och kan böjas i olika tempus beroende på kontext. Den nutida formen är slingrar, som används med olika subjekt: ormen slingrar sig, vägen slingrar uppför backen. Participialformerna slingrande används som adjektiv, till exempel en slingrande väg, och slingrat som perfekt particip i sammansättningar som har slingrat sig igenom området.

Etymologi och närliggande former: slingra har troligen sitt ursprung i ordet slingare eller sling, som i många språkfenomen beskriver något som vardagligt formas eller snirklar sig. Släktord finns i andra skandinaviska språk och avser liknande betydelser, såsom att böja eller vira sig. Slå ihop med sling, slingrande och slingrade förekommer i vardagsspråk samt i mer stilistiskt språkbruk.

Se även: slingande, slingra (substantivformen slingning används ibland i tekniska eller beskrivande sammanhang), ord som vrida, vinda, snurra.