sjukvårdsstrukturen

Sjukvårdsstrukturen i Sverige beskriver hur hälso- och sjukvården är organiserad, finansierad och levereras till medborgarna. Systemet bygger på universell tillgång och skattefinansiering med mål att ge likvärdig vård oavsett bostadsort.

På nationell nivå fastställs ramar genom hälso- och sjukvårdslagen och andra regler som styr ansvarsdelning, tillsyn och kvalitet. Myndigheter som Socialstyrelsen sätter nationella riktlinjer och stödjer vården med kunskap, medan IVO övervakar patientsäkerhet och vårdkvalitet. Finansieringen dras i stor utsträckning av regionala skattemedel och statligt stöd; patientavgifter finns men regleras och kompletteras för vissa behov.

Organisatoriskt är landet uppdelat i regionala hälso- och sjukvårdsverksamheter och kommuner. Regionen ansvarar för primärvård, specialistvård, psykiatri och akutsjukvård samt uppbyggnad av sjukhus och vårdcentraler. Kommunerna har ansvar för socialtjänst, äldreomsorg, stöd till personer med funktionsnedsättning och viss rehabilitering. Vårdprocessen bygger på första vårdkontakt i primärvården, remiss till specialister vid behov och samarbete mellan vårdgivare i hela vårdkedjan.

Digitala tjänster som 1177 Vårdguiden och elektroniska patientjournaler stödjer information, planering och informationsutbyte mellan vårdgivare och patient.

Utmaningar inkluderar regionala skillnader i tillgång och väntetider, arbetskraftsbrist och behov av kontinuerlig kvalitetsutveckling samt att säkra likvärdig vård över landet. Historiskt har systemet reformerats genom regionalisering där tidigare landstingsorganisationer ersatts av dagens regioner.