rumsakustik

Rumsakustik är den del av akustiken som studerar ljudets beteende i inomhusrum. Den undersöker hur ljud reflekteras från väggar, absorberas av material och sprids i rummet samt hur rummets volym och form påverkar ljudupplevelsen.

Nyckelbegrepp är absorption, reflexion och diffusion samt resonanser som påverkar vilka frekvenser som dominerar i rummet. En central parameter är reverberationstiden RT60, hur lång tid det tar för ljudnivån att falla med 60 dB efter att källan stängts av. Andra mått är absorptionskoefficienter (0–1) och sabins, som används för att uppskatta hur mycket ljud som tas upp i rummet.

Tillvägagångssättet inom rumsakustik omfattar mätning av impulssvar, analyser av spridning och användning av modeller för att förutsäga hur en förändring i konstruktion eller yta påverkar ljudet. Vanliga standarder, som ISO 3382, sätts för hur sådana mätningar ska göras och hur värden tolkas.

Designen anpassas efter användning. För klassrum och talade utrymmen strävar man ofta efter tydlig taluppfattning och måttlig rumslig återgivning, medan konserthus och musikalrum kan kräva längre, behagliga reverberationstider.

Åtgärder för att styra rumsakustiken inkluderar akustiska behandlingar som absorberande paneler, diffusers och bass traps, samt strategiskt val av byggmaterial och ytor. Målet är jämn spridning av ljudet, minskad stående våg och god bassrespons utan onödig dämpning av tal.

Användningsområdena är breda och innefattar inspelnings- och kontrollrum, konsertsalar, teatrar, skolor, konferensrum och hemmabio.