rimlighetskrav

Rimlighetskrav, eller rimlighetsprincipen, är ett rättsligt kriterium som används inom svensk offentlig rätt för att bedöma om en åtgärd eller beslut är rimligt mot bakgrund av det syfte som eftersträvas. Begreppet uttrycker krav på att myndigheters beslut ska vara skäliga och propotionerligt i förhållande till ändamålet samt till de intressen som påverkas.

Rimlighetskravet är närbesläktat med proportionalitetsprincipen och ingår ofta i överväganden om huruvida en åtgärd är nödvändig, lämplig och proportional i det smala läget. I praktiken innebär det att myndigheten måste kunna motivera varför åtgärden är lämplig för att uppnå målet, varför det är nödvändigt att använda den strengare åtgärden jämfört med mindre ingripande alternativ, och hur nyttan vägs mot eventuella negativa konsekvenser för enskilda eller andra berörda parter.

Användningsområde och tillämpning: Rimlighetskravet tillämpas främst i administrativa beslut som rör medborgarens rättigheter eller offentliga åtgärder, exempelvis socialförsäkringsbeslut, belastande administrativa åtgärder, bygg- eller planbeslut, skatte- eller avgiftsbedömningar samt behörighetsutövning inom kommunal verksamhet. I domstol granskas ofta om beslutet varit rimligt i förhållande till myndighetens uppgift och gällda regler.

Bedömning och konsekvenser: Om ett beslut bedöms vara orimligt kan det återkallas, ändras eller ogiltigförklaras. Bedömningen är ofta faktabunden och kräver en avvägning mellan olika intressen, rättigheter och kostnader. Kritiker pekar på att rimlighetsbegreppet kan uppfattas som vagt och tolkningsbundet, vilket särskilt kan leda till kontextberoende rättstillämpning.