renässansmusik

Renässansmusik är den europeiska musikutvecklingen som spänner ungefär från 1400 till 1600, mellan medeltiden och barocken. Den kännetecknas av polyfoni där flera stämmor löper självständigt och av en harmonik som bygger på modal grund i stället för tydlig funktionell tonalitet. Spridningen av tryckteknik och humanistiska idéer bidrog till att repertoaren nådde bredare publiker inom kyrkan, hovet och den växande borgerliga kulturen över stora delar av Europa.

Gällande repertoar dominerar vokalmusik som mässor, motetter, hymner och olika sekulära former som madrigaler, chansons och dansverk. Instrumental musik förekommer som intabulationer av vokalmusik för luta, vihuela, viola da gamba och tidiga nyckelinstrument som virginaler, samt rena instrumentala stycken som pavans och galliarder. Textmässig målning och vanligt kontrapunkt var vanliga kännetecken.

Viktiga kompositörer inkluderar den Franco-Flemish traditionen med Josquin des Prez; senare italienska som Giovanni Pierluigi da Palestrina och Orlando di Lasso. Frankrikes Claudin de Sermisy och Clément Janequin var tongivande i Paris. I Spanien fanns Tomás Luis de Victoria och Cristóbal de Morales. I England spelade William Byrd och Thomas Tallis centrala roller i den engelska renässansen.

Renässansmusiken lade grunden för senare tonalitet och växte ut ur kyrkliga och hovmässiga sammanhang. Tryckta samlingar, som Ottaviano Petruccis Odhecaton (1501), underlättade spridningen av motetter och mässor över hela Europa. Denna periods idéer om text och melodi påverkade senare barockmusikens stil där kontrapunkt och tydlig melodisk linje blev framträdande.