pärlemor

Pärlemor, eller nacre, är den iriserande inre beläggningen hos vissa blötdjur, framför allt pärlmusslor och andra ostronarter. Denna skiktade beläggning används även i kultiverade pärlor, där den bildas runt en kärna. Pärlemor har länge varit uppskattad för sin djupa lyster och sina färgskiftningar.

Den består huvudsakligen av tunna skikt av kalciumkarbonat i form av aragonit, som ligger i lager och separeras av en organiskt rik matrix av proteiner och polysackarider. Den lamellära strukturen gör nacre stark och böjlig samtidigt som den reflekterar ljus i olika färger, vilket ger dess karakteristiska iridescens.

I naturen finns pärlemor i insidan av skalen hos många blötdjur, särskilt pärlmusslor och andra ostronarter. Manteln av djuret utsöndrar material som byggstenarna av pärlemor, ofta runt främmande partiklar som irriterar mjukvävnaden. Denna process skapar skikt som fungerar som skydd och som ger det inre skalets glans.

Användning och betydelse: pärlemor används i smycken, inläggningar i prydnadsföremål och knappar, samt i intarsia. Den mest kända tillämpningen är kultiverade pärlor, där en kärna kapslas in av mantellvävnad som utsöndrar nacre tills en pärla bildas. Pärlemor har också historiskt förekommit i musikinstrument och dekorativa föremål.