poröshet

Poröshet, ofta kallad porositet, är ett mått på mängden eller andelen porer i ett material. Det definieras som förhållandet mellan porvolymen Vp och den totala volymen Vt: φ = Vp/Vt. Porositet anges vanligtvis som en andel eller i volymprocent. Den delas ofta in i total porositet, öppen porositet och sluten porositet. Öppen porositet anger de porer som är kopplade och där fluid kan röra sig; sluten porositet består av porer som inte är kopplade till nätverket. Begreppet effektiv porositet används ibland för den del av porositeten som bidrar till fluidflöde under givna förhållanden.

I geologi och byggmaterial används begreppen primär porositet ( bildad vid sedimentation eller tidig diagenes) och sekundär porositet (skapad av upplösning, fracturing eller senare diagenes). Porositeten påverkas av kornstorlek och -form, packning, cementering och kemisk vädering. Ändringar i porositeten kan också uppkomma genom avdunstning, temperaturväxling och belastning.

Relationen mellan porositet och permeabilitet är inte alltid direkt linjär: högre porositet kan ge högre permeabilitet, men flödet beror främst på porernas sammanlänkning och pore-throat storlek. Vid vätske- eller gaskapacitet används Darcy’s lag för att beskriva flöde.

Metoder för att bestämma porositet inkluderar Arkimedes princip med vattenförflyttning, gaspyknometri (till exempel helium), mercury intrusion porosimetry samt imaging-tekniker som CT-skanning och NMR. Porositet har stor betydelse inom vatten- och energiresurser, byggmaterial och miljöteknik.