penningmängder

Penningmängder är mått på mängden pengar som finns i ekonomin vid en given tidpunkt och används av centralbanker och ekonomer för att följa likviditeten och penningpolitikens effekter. De sammanställer olika typer av tillgångar som kan användas som betalmedel eller enkelt konverteras till kontanter. De vanligaste måtten är M0, M1, M2 och ibland M3. M0 består av sedlar och mynt i cirkulation samt bankernas reserver hos centralbanken. M1 utökas från M0 genom att lägga till insättningar på checkbara konton och andra likvida medel. M2 inkluderar M1 plus spar- och tidsinsättningar samt vissa kortfristiga penningmarknadsfonder. M3, där sådana mått publiceras, omfattar M2 samt större tidsinsättningar och andra längre likvida tillgångar. Olika centralbanker publicerar olika uppsättningar; i många länder används M0–M2, medan M3 har fasats ut på grund av ändrade finansmarknader.

Penningmängder används för att följa hur penningutbudet förändras över tiden och hur monetär stimulans eller åtstramningar kan påverka inflation, räntor och ekonomisk aktivitet. De är ett redskap i policyn och i makroekonomisk analys, men de är inte perfekta prediktorer och tolkningen påverkas av betalningsinnovationer och förändrade kreditvillkor.

I Sverige följs penningmängderna av Riksbanken som en del av analysen av penningpolitiken. Centralt är hur tillgången på pengar och krediter utvecklas i förhållande till ekonomins tillstånd och mål om prisstabilitet.