paritetskontroll

Paritetskontroll är en enkel felupptäckningsmetod som används inom datornätverk och lagring för att upptäcka ändringar i ett dataord. Metoden bygger på att ett extra bit, en så kallad paritybit, läggs till dataordet så att antalet bitar med värdet 1 följer en viss paritet. Vid jämn paritet (even parity) sätts parity-biten så att totala antalet 1-bitar är jämnt; vid udda paritet (odd parity) görs det motsatta så att antalet 1-bitar är udda. Den färdiga ordet sänds eller lagras tillsammans med parity-biten.

Mottagaren räknar antalet 1-bitar i det mottagna ordet inklusive parity-biten. Om det överensstämmer med den valda pariteten indikerar det att inget uppenbart fel inträffat i just det ordet. Om pariteten inte stämmer uppmärksammas fel. Paritetskontroll kan dock bara upptäcka ett udda antal fel i ordet; om två eller flera bitar ändras samtidigt kan felet förbli dolt. Felskadan kan samtidigt påverka flera ord, vilket gör att sambandet mellan fel och paritybit blir begränsat.

Användning och begränsningar: Paritetskontroll används i äldre seriell kommunikation, i minnensparitet och som en snabb första felindikator i vissa kommunikationskanaler. Den ger inget exakt felkorrigering och skyddar inte mot alla typer av fel, särskilt inte mot jämna antal bitfel. Därför används ofta tillsammans med mer kraftfulla felkorrigerande koder, som Hamming-koder eller CRC, i moderna system där högre feläkerhet krävs. Paritetskontroll är därmed främst ett enkelt, billigt skydd som kompletterar andra tekniker.