parallellkoppling

Parallellkoppling är en elektrisk kopplingskonfiguration där komponenter är anslutna över samma två punkter, så att de utsätts för samma spänning. I en parallellkoppling är spänningen lika för alla grenar medan strömmen kan delas mellan dem.

Den gemensamma spänningen gör att grenarnas ström beror på varje resistans. Den totala strömmen är summan av grenströmmarna: Itotal = I1 + I2 + I3 + … I varje gren är spänningen V gemensam och strömmen i grenen följer Ohms lag: Ii = V / Ri.

Motståndet för en parallellkoppling följer formeln 1/Rtotal = 1/R1 + 1/R2 + 1/R3 + … . För två resistorer är Rtotal = (R1 · R2) / (R1 + R2). För n resistorer gäller generellt 1/Rtotal = sum_i (1/Ri). Att lägga till fler parallella grenar gör att totala motståndet minskar; i fallet lika resistorer sjunker Rtotal när antalet grenar ökar.

I praktiken innebär parallellkoppling att samma spänning behålls över varje gren medan den sammanlagda strömmen ökar. En ideal spänningskälla håller spänningen konstant över alla grenar. Kraftförsörjningen måste kunna leverera den totala strömmen som uppstår i alla paralleller.

Användningar och jämförelser: i bostäders elnät kopplas vanligtvis apparater parallellt så att varje apparat får full spänning även när flera används samtidigt. I seriell koppling får varje komponent en del av spänningen, vilket inte är fallet i parallellkoppling. Vid växelström kan begreppet utvidgas till impedans Z, där man också behandlar fas och frekvens.