nyckeldelning

Nyckeldelning, eller hemlighetsdelning av nycklar, är metoder för att dela upp en kryptografisk nyckel i flera delar (nyckeldelar) så att ett tillräckligt antal delar krävs för att återställa nyckeln. Syftet är att öka säkerheten och tillgängligheten genom att undvika en enskild nyckels enda kontrollpunkt och samtidigt möjliggöra återställning vid förlust eller beroende av flera parter.

Den mest kända metoden är Shamirs hemlighetsdelning, ofta beskriven som en tröskelhemlighetsdelning. I en (t, n) modell kodas nyckeln som den fria termen i ett slumpmässigt polynom av grad t−1 över ett ändligt fält. Varje part får en nyckeldel. När minst t nyckeldelar sammanställs kan man återställa polynomet och därmed nyckeln. Mindre än t delar ger teoretiskt ingen information om nyckeln. Andra konstruktioner finns, till exempel Blakleys hemlighetsdelning. Det finns även varianter som verifierbar hemlighetsdelning och proaktiv hemlighetsdelning.

Historiskt infördes idén av Adi Shamir 1979 och har sedan dess fått bred användning i säkerhetslösningar där nycklar måste skyddas även om konton sprids över flera parter. Praktiska tillämpningar inkluderar säker backup av kryptografiska nycklar i företag och myndigheter, delning av nycklar för åtkomst till tjänster och infrastruktur samt skydd av nycklar i kryptovalutor och hårdvarusäkerhetsmoduler.

Fördelar inkluderar ökad robusthet och kollektiv kontroll över nycklar; begränsningar innefattar administrationskomplexitet, behov av säkra kommunikationskanaler och risker om för många delningar exponeras eller används utan ordentlig process. Se även: tröskelkryptografi, hemlighetsdelning, Shamir, Blakley, HSM, multiparty computation.