mångfaktorautentisering

Mångfaktorautentisering (MFA) är en säkerhetsmetod som kräver minst två oberoende autentiseringsfaktorer för att verifiera en användares identitet innan åtkomst ges. Syftet är att göra det svårare för obehöriga att komma in, även om ett lösenord blivit komprometterat.

Faktorerna delas vanligtvis in i tre kategorier: något användaren vet (t.ex. lösenord eller PIN); något användaren har (enhet som en mobiltelefon eller säkerhetsnyckel); något användaren är eller gör (biometri som fingeravtryck eller ansiktsigenkänning).

Vanliga implementeringsmetoder inkluderar tidsbaserade engångskoder i autentiseringsappar (TOTP/HOTP), push-verifiering via en mobilapp, biometrisk inloggning i kombination med en enhet, och fysiska säkerhetsnycklar som stöder WebAuthn/FIDO2 eller U2F. SMS-koder används också men anses ofta mindre säkra.

Fördelar inkluderar ökad säkerhet jämfört med enda lösenord, skydd mot lösenordsåterbruk och varierande phishingmotstånd beroende metod. Begränsningar är att användargränssnittet och logistiken blir mer komplexa, kostnader för enheter och underhåll, samt risker vid förlorad eller tappad enhet. Viss MFA kan vara sårbar för sofistikerad phishing om metoden inte är phishing-resistent.

Standarder och interoperabilitet: WebAuthn/FIDO2 och U2F erbjuder phishing-resistenta lösningar för webbloggning och stöd i moderna webbläsare. TOTP/HOTP används bredare i appar och hårdvara för tidsbaserade koder. Organisationer uppmanas att stödja flera faktorer och ha återställningsrutiner.

Användningsområden inkluderar personliga konton, företagsinloggningar och banktjänster. Implementering kräver policyer, utbildning och processer för återställning när enheter går förlorade eller avaktiveras.