kristallsystemet

Kristallsystemet är en indelning av kristallers gitter baserat på geometriska parametrar och symmetri. Det beskriver hur enhetscellen ser ut och hur den upprepas i rummet, vilket ligger till grund för hur kristaller byggs upp och hur deras egenskaper kan beskrivas.

Det finns sju kristallsystem: kubisk, tetragonal, orthorombisk, trigonal (rc) eller rhomboedrisk, hexagonal, monoklinisk och triklinisk. Kubisk system kännetecknas av a=b=c och α=β=γ=90°. Tetragonal system har a=b≠c med α=β=γ=90°. Orthorombisk har a≠b≠c och α=β=γ=90°. Monoklinisk kännetecknas av a≠b≠c men endast β avviker från 90° (α=γ=90°). Triklinisk har alla sidor och vinklar olika (a≠b≠c, α≠β≠γ och ingen är 90°). Hexagonal system har a=b≠c med α=β=90° och γ=120°. Trigonal eller rhomboedrisk system har a=b=c men α=β=γ ≠ 90°, vilket beskriver en rhombohedral enhetscell. I praktiken används ibland trigonal och rhombohedral begreppen i olika sammanhang beroende på hur cellens vinklar och gångarrangemang valt att representeras.

Kristallsystemet är nära kopplat till Bravais-lattserna, där varje system kan innehålla flera olika lattetyper. Systemet används som en grundläggande ram för strukturkemi, materialvetenskap och mineralogi och underlättar jämförelse av kristallstrukturer, dito symmetri och beräkningar av fysikaliska egenskaper. Det ger en systematisk översikt över hur kristallig struktur kan ordnas i tre dimensioner.