kravkontrollmodellen

Kravkontrollmodellen, eller krav-kontroll-modellen, är en teoretisk modell inom arbetspsykologi som förklarar hur arbetskrav och arbetskontroll samverkar för att påverka psykologisk belastning och hälsa. Den introducerades av Robert A. Karasek under 1970-talet. En senare utveckling lade till socialt stöd i arbetsmiljön, vilket lett till Demand-Control-Support-modellen (ibland kallad Job Strain-modellen).

De centrala dimensionerna är psykologiska krav (såsom arbetsmängd, tidsbrist och mentala krav) och kontroll över arbetet (beslutsmakt och möjligheter att använda sina färdigheter). En tredje dimension, socialt stöd från kollegor och chefer, har betonats som en moderator och är central i den utvidgade modellen.

Kvadranter: låg belastning innebär låga krav och hög kontroll; aktivt lärande uppstår vid hög både krav och kontroll; passiv innebär låga krav och låg kontroll; hög belastning uppstår med höga krav och låg kontroll. Iso-strain beskriver situationen där höga krav kombineras med låg kontroll och låg socialt stöd, vilket ökar riskerna för negativa hälsoeffekter.

Mätning och användning: vanliga instrument är Job Content Questionnaire (JCQ) eller liknande skalor som bedömer de tre dimensionerna. Modellen används i arbetsmiljöarbete och forskning för att identifiera riskfyllda arbeten och för att utforma åtgärder som ökar arbetets kontroll och socialt stöd.

Kritik och nyanser: samband mellan dimensionerna är inte alltid entydiga i tvärsnittsdata, och modellen begränsar sig inte nödvändigtvis till alla stressorer i arbetslivet. Det finns också kritik kring överdriven förenkling, betydelsen av individuella skillnader och kulturens roll vid tolkningar av krav och kontroll.