kraftbrytare

Kraftbrytare är en skydds- och brytapparat i elsystem som avbryter strömmen för att förhindra skada på personer och utrustning vid fel eller underhåll. De används i elanläggningar för att snabbt isolera delar av systemet genom att bryta strömmen och därigenom stoppa felutvecklingen. Kraftbrytare kan vara manuell eller fjärrstyrd via skyddssystem.

De finns i olika spänningsklasser och konstruktioner. Lågspänningskraftbrytare används i bostads- och industrianläggningar (vanligtvis upp till cirka 1000 V). Högre spänningsbrytare används i ställverk och industriella nät för att hantera större strömmar och starkare kortslutningar. Vanliga typer är luftbrytare (ACB), vakuumbrytare och gasbrytare (SF6) samt andra konstruktioner för olika systemkrav. Konstruktionerna kan vara med manuell eller motoriserad mekanism.

Den grundläggande principen är att två kontakter separeras när brytaren aktiveras, varvid bågen släpps igenom av en bågslukningskammare. Brytaren styrs av en utlösare som reagerar på överbelastning (termisk utlösare) eller kortslutning (magnetisk utlösare) och ibland fjärrsignaler från skyddssystem. Efter utlösning krävs återställning innan brytaren kan återgå till normal drift.

Kraftbrytare består av kontakter, bågslukningssystem, mekaniskt eller elektriskt utförande och i vissa fall aktuatorer eller motorer för fjärrmanövrering. De kräver regelbunden underhåll och kontroll av elektriska kontakter, mekanikens funktion samt isolationsstatus.

Standarden IEC 60947 och IEC 62271 reglerar design, prestanda och testning av låg- respektive högspänningsbrytare; i Sverige följs även nationella bestämmelser. Kraftbrytare är centrala i elsystem eftersom de möjliggör snabb isolation och ökad säkerhet i kraftförsörjningen.