kompensatorn

Kompensatorn är en anordning eller ett algoritmiskt element som används för att motverka oönskade effekter i ett system, till exempel tidsfördröjningar, fasförskjutningar eller distorsion. Genom att lägga till eller justera en kompensator i signalvägen kan prestanda som stabilitet, svarstid och noggrannhet förbättras.

Inom regler- och styrteknik definieras kompensatorn ofta som en transferfunktion C(s) som placeras i den framåtriktade vägen i en sluten återkopplingsloop. Ledande kompensatorer (lead) ger ökad fasmargin och snabbare svar, medan fördröjande kompensatorer (lag) ökar stabilitet men kan sänka svarshastigheten. Kombinationer av lead och lag används i ledning av systemets beteende för att uppnå en balans mellan snabbhet och stabilitet.

Inom signalbehandling och kommunikation används kompensatorer för att korrigera kanal- eller filtereffekter, återställa impedanser och förbättra signal- till brusförhållanden. I denna kontext kan de vara digitala eller analoga och ofta implementeras som specifika filter eller adaptiva algoritmer.

Kompensatorer används också i optik och mätteknik, där de kan justera fas, våglängd eller retad optik för att motverka aberrationer och felkällor i mätningar. I modern optik och adaptiv teknik används aktiva kompensatorer för att korrigera vågfronter som störs av medier eller instrument.

Namnet kommer från latinets compensare, som betyder att jämna ut eller göra bättre. Ordet används i svenska tekniska facktermer med bestämd form som kompensatorn.

---