kompaktionsprovning

Kompaktionsprovning är en laboratoriemetod för att bestämma hur tätt ett jord- eller fyllnadsmaterial kan kompakteras vid en given fukthalt. Genom att undersöka sambandet mellan fuktinnehåll och torrdensitet erhålls den maximala torrdensiteten och den optimala fukten där densiteten är som högst.

Vanliga metoder är Standard Proctor och Modified Proctor-provning. Standard Proctor följer ett mått på energin som tillförs under kompression och används ofta i många länder, medan Modified Proctor innebär en högre energimängd för att simulera kraftigare kompression. I standardversionen används vanligtvis en lättare hammare som faller från en viss höjd och provet komprimeras i flera skikt med ett bestämt antal nedslag per skikt (ofta tre skikt och totalt 75 nedslag). Modified Proctor använder en tyngre hammare, högre fallhöjd och fler nedslag per skikt, vilket ger en större energiinverkan.

Sedan följer ett procedurförfarande där materialet förbereds vid angiven fukthalt och packas i en mold med fast volym. Materialet komprimeras i flera skikt enligt det valda förfarandet. Efter provet anpassas torrdensiteten till olika fukthalter för att kartlägga sambandet mellan fukthalt och torrdensitet. Utifrån detta fastställs den maximala torrdensiteten (γd,max) och den optimala fukten (wopt).

Resultatet används för att ange provnings- och konstruktionselement som grundläggande krav på mark- och vägutformningar. I bygg- och vägprojekt används ofta krav på relativ täthet i procent av γd,max, exempelvis 95% eller liknande, beroende på geotekniska och statiska krav samt lokala standarder. I Sverige och Europa utförs tester enligt nationella och europeiska standarder, exempelvis EN/National standarder för jordspärrning och kompaktering.