karbonatmalm

Karbonatmalm är en term inom ekonomisk geologi som avser malmavlagringar där karbonatmineraler utgör huvuddelen av malmen eller där metallinnehållet är bundet i karbonatföreningar. Vanliga mineral är järnkarbonatet siderit (FeCO3), kalcit (CaCO3) och dolomit (CaMg(CO3)2). I järnmalmsammanhang används ofta termen för malmer där järnet förekommer främst som siderit.

Bildning: Karbonatmalmer bildas i olika geologiska miljöer. De kan uppkomma genom hydrotermal mineralisering i karbonatbergarter eller genom sedimentära avlagringar och metasomatiska omvandlingar där metalljoner utfälls i karbonatbergarter. Malmen kan vara stratiforma lager eller ersättningsbildningar i kalksten eller dolomiter och följa bergstrukturer.

Mineralinnehåll och kvalitet: Förutom karbonatmineraler förekommer ofta metallmineral som bly, zink, koppar eller järn, ibland i kombination med svavelmineraler. Malmgrad och renhet varierar, och ekonomisk lönsamhet bestäms av metallinnehåll, storlek på fyndigheten och behandlingsbarhet.

Utvinning och bearbetning: Gruvor kan vara öppna eller underjordiska. Efter krossning och malning används ofta flotation eller annan koncentrering för att särskilja malmmineralet från karbonatganget och öka metallhalten. Järnkarbonatmalmer behandlas ofta till pellets eller direkt användbara järnprodukter.

Global och svensk kontext: Karbonatmalmer förekommer i olika berggrundstyper världen över. I Sverige finns karbonatbergarter som värdefyndigheter i äldre geologiska enheter.

Se även: karbonatbergarter, siderit, kalcit, dolomit, MVT-depositioner.